En gymupplevelse

Nyss hemkommen från gymmet och måste bara få dela med mig en fantastiskt rolig upplevelse.
 
Valde kvällen till ära att träna i det mindre obemannade gymmet, som har en sån där härlig källargymskänsla - ett sånt där gym med mycket lösa vikter och hantlar där alla tatuerade, (kreatinätande) muskelberg samlas och spänner musklerna och eventuellt mördar varandra om passet inte går som de har tänkt sig. Ikväll var det ganska tomt och endast ett fåtal muskelknuttar var där, samt två kvinnor storlek större som samtalade på nåt språk som skulle kunna vara ryska.
I slutet på passet körde jag lite magövningar i en undanskymd del av gymmet (givetvis med ryggen mot väggen och med öppet synfält mot resten av gymmet. In marscherar en GIGANTISK man, halva kroppen (som han de facto visar) är tatuerad. Det är svårt att få en uppfattning av hur han ser ut, eftersom ansiktet täcks av musklerna som bulkar ut från hans överkropp. 
Vet inte riktigt vad han kör igång med för övning eftersom all min energi och allt fokus går åt till att se stor, arg och jävligt farlig ut - samtidigt som magrutorna ska pinas fram. Om någon annan skulle kommit in i rummet skulle de vända i dörröppningen eftersom hela rummet sprakar av uppdämd aggression och testosteron, tatueringar och svällande muskler. Farligt helt enkelt.
Vet inte hur länge vi tränar på där sida vid sida, men vid nåt tillfälle sneglar jag åt sidan och ser att muskelmannen förvirrat tittar sig omkring som om han letade efter något. Eftersom jag placerat mig mitt i rummet (och faktiskt upptar en lite större yta än jag egentligen behöver) så frågar jag med mörk manlig röst (med hotfulla undertoner) om jag tar upp för mycket plats.
På en sekund slappnar alla musklerna av (och jag kan se hans ansikte - han ser snäll ut) och han säger med mjuk röst att han funderar på om han ska göra situps eller inte. Jag grymtar (med mindre hotfull röst) att "det ingår väl på nåt sätt" och kör igång med mitt sista mag-set. Det går förvånansvärt lätt när jag inte samtidigt behöver tänka på att vara hotfull och farlig. Precis när jag är färdig ställer musklerna sig upp och han skakar lite på huvudet och säger med (ännu) mjuk(are) röst:
"Nej, ingen mage för mig, ha en trevlig kväll" och sen går han fredligt därifrån.
"Ha det gott" säger jag åt den massiva ryggtavlan som rör sig bort från mig. 

Tack och lov att det finns machoideal att leva upp till... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0