Norrlands Guld
"Då har vi påbörjat inflygningen till Skellefteå flygplats".
Samtidigt som kaptenens stämma ljuder i högtalarna tittar vi ut genom flygplansfönstret. Molnen trasas sönder av flygplanets vingar och magen meddelar omedelbart när nedstigningen övergår till verklighet. I sätet framför oss pågår en livlig diskussion mellan ett par som gemensamt ifrågasätter väderleksrapporten som utlovat en solig sommardag, medan de pekar ut genom fönstergluggen mot det gråa kluster som möter oss. Helt klart tunga regnmoln klagar deras enade Stockholmsstämmor.
Men, nej.
Det är inget regnmoln som väntar oss.
Jag håller sonen hårt i handen och sluter ögonen när den första vågen av mygg träffar planet. Insektskroppar stora som tennisbollar krossas mot stålfågelns plåtkropp och vi kränger till några gånger innan piloterna återfår kontrollen. Längre fram i planet är det någon som skriker till och från spridda håll börjar barnen gråta.
Men inte sonen.
Han sitter lugnt bredvid mig, fortfarande med sin hand i min - det är inte hans första besök till pappas hemtrakter.
Hela luftfärden ner ansätts vi gång på gång av de blodtörstiga horderna som försöker bryta sig igenom vårt skyddande pansar. Paret framför oss mumlar lågt tillsammans, kan det månde vara Fadern som är vår...?
När vi slutligen landar har barnens spruckna röster tystnat. Stockholmarna Två sitter forfarande nära och håller om varandra, på ett sätt som vittnar om en möjlig nystart för de unga tu i en värld där allting helt plötsligt inte är så självklart och sekunderna tillsammans blivit dyrbara.
Passagerarna lämnar planet under tystnad och flygvärdinnorna bjuder oss farväl med en avmäten nick. Ord har blivit överflödiga. Utanför möts vi av tungt rustad markpersonal som bränner bort överlevande flygfän med eldkastare.
Ackompanjerade av eldens lågor, som slickar flygplansplåten ren från sargade insektskadaver, vandrar vi långsamt mot vänthallen och bagageutlämningen.
"Pappa, visst är vi i Norrland nu...?"
"Ja, min son...", svarar jag och tittar upp mot den surrande dimma som fyller horisonten.
"...vi är i Norrland nu."
Kommentarer
Trackback
