dentatueradegiraffen.blogg.se

In a Galaxy far, far away...

 

"Is the dark side stronger?" (Luke Skywalker)

"No, faster. Easier." (Yoda)

 

Enkelt uttryckt, de onda följer sina egna (själviska) känsloimpulser utan att ta någon hänsyn till hur det påverkar andra. Att vara god däremot innebär raka motsatsen - ett mycket hårdare jobb. Att vara aktivt hjälpsam och att sätta andras bästa först, utan att ge efter för sina egna känsloyttringar.

 

Inser efter en hård självrannsakan av mig själv och veckan som förflutit att jag inte kvalar in som en av de riktiga "good guys", men listar några av de mindre medmänskliga impulser som jag trots allt lyckats undertrycka. Borde väl åtminstonde räcka för att slippa räknas in i de ondas skara, kan man tycka...

 

 

* "släppa" på bromsarna på den gamla tantens rullator där hon satt och vilade halvvägs upp i uppförsbacken, trots att det för mitt inre öga spelades upp som en, visserligen elak, men otroligt komisk kälktur...

 

* gömma hantlarna för den trendigt vältrimmade tjejen när hon gick och fyllde på sin vattenflaska för att få se hennes tafatta försök att med bibehållen värdighet leta efter vikterna samtidigt som hon "avslappnat" står och dricker några konstlade klunkar.

 

* rycka den nyköpta glassen från den söta lilla flickan i rosa klänning som i ett svagt ögonblick höjer glasshanden åt mitt håll och samtidigt vänder blicken åt ett annat håll för att svara på mammas fråga. Löptränad som jag är skulle de aldrig kunnat fånga mig, speciellt eftersom mamman har en tung barnvagn att kånka på.

 

* bryta av två "spikes" i den kaxiga punkarens tuppkam (som sitter framför mig i bussen) när han i sitt esse drar grova (och till mitt försvar ganska kvinnoförnedrande) skämt för sina jämnåriga tonårspolare. Kanske hade kaxigheten svalnat lite med två slokande hårtofsar i anarkistmanen...

 

* köra iväg med postkillens budbil då han lite obetänksamt lämnade dörren öppen och motorn igång när han tvingades lämna bilen för att brottas med en särdeles besvärlig brevlåda.

 

* ge den finklädda mamman och hennes rultige lille pojk en hjälpsam knuff i baken där de stod framåtböjda och fascinerat stirrade ner i parkfontänen tillsammans.

 

* ta bort skylten med "nymålat" från den uppfräschade bänken vid busshållsplatsen för att nyfiket beskåda hur många avfärgningar den penslade sittytan kunde bjuda på.

 

* börja fejkleta efter min "borttappade" plånbok, genom att vända ut och in på kläder och väska, medan den irriterade kön växer sig större och större bakom mig i kassan jag stod i.

 

* erbjuda den gamla damen utanför Willy's att bära hennes matkassar, bara för att få se hennes förvånade min när jag i ett moln av damm spurtar iväg med en kasse i vardera hand som en avtagande prick mot horisonten...

 

* stjäla sonens två kexchoklad som blivit över efter lördagsgodisfrossan.

 

 

   I ärlighetens namn så klarade jag tyvärr inte att motstå den sista impulsen, så kanske tillhör jag "den mörka" sidan trots allt. Åkte visserligen till affären med en präktig skuldkänsla och köpte två nya dagen efteråt, men svag i köttet som jag var åt jag upp dom också...